lindalinda

Vad har hänt sedan sist?

PT-kursen är avslutad, på både gott och ont. Kommer att sakna det där och kommer sakna klassen, kommer sakna ämena som är så intressant och roliga. Men jag får ut och sätta kunskapen i praktik istället, dessutom behöver jag repetera och gå igenom all kunskap jag tagit till mig och låta den landa. Kommer inte att sakna fett tidiga morgnar, stress, sömnproblem, koncentrationsproblem, att allt går i 180 och jag har ingen koll och smått ångest dygnet runt. För komprimerad den kursen, man har pratar om att den bör ligga över två terminer och jag kan förstå varför. Men det har varit så fruktansvärt lärorikt på flera plan. 

Nu rullar vi in på en ny kula och faktiskt även den sista. Hade kursintro idag, har ska alltså börjas forska. C-uppsats ska skrivas och här lägger jag upp planeringen själv och SLIPPER pendla som en dåre! U.n.d.e.r.b.a.r.t. Har en bra känsla inför det här och det är en mystisk, härlig känsla att man skriver sig själv in i framtiden och spännande att jag inte har en aning om vad som komma skall efter skolans slut. Den här ovissheten tänker jag ta vara på, sen i livet när allt är på plats tror jag att jag kommer sakna ovissheten. 

I helgen hade jag premiär för vårens jympapass och jag är så jävla nöjd!!! Några småjusteringar behöver jag ev. göra men det märker man efter att ha kört passet några gånger. Testade ett annat upplägg förra terminen, men nej. Det här är jag, såhär är mina pass bäst som jag gjort det nu. Jag bara längtar till lördag för att få köra det igen. Annars är det mest spinning för hela slanten denna vecka. Älskar det också. Ska även jobba 3 gånger denna vecka i receptionen. Men ska börja dagen imorgon med att kolla på film, om filosoferna. Rätt skönt att kunna sitta i sängen med täcket och mjukisar och glo på en rulle. ;-)

Ja vad har hänt mer? Naej, har tagit det rätt chill och mest umgåtts. Inget party och galej, det vilar jag ifrån just nu och känner mig inte sugen heller. När jag mådde som jag gjorde, utmattad så är det fanimej det sämsta man kan göra att dricka. Visst, det känns bra just då och man känner inte längre hur man mår men det blir sådana fruktansvärda efterdyningar. Nu mår jag bra, ja jag kan säga att jag mår bra. Det tog några veckor att komma tillbaka men det tycker jag är rätt bra ändå. Dock måste jag ta det rätt piano med saker och inte boka upp för mycket, så fort jag får stresskänslan så kollapsar allt. Jag försöker ta saker här och nu och jag sover så fruktansvärt jävla bra! Har aldrig sovit såhär bra. Haha, blir nästan gråtfärdig av lycka när jag tänker tillbaka på hur det var i höstas. Sömnlös i princip. Det finns något positivt med att nå botten, man är så jävla mycket starkare när man kommer till toppen. 

Just nu känner jag mig; 

- avslappnad

- lycklig 

- lugn

- förväntansfull

- pirrig 

- glad

- stark 

- klok 

- fridfull 

Dessa känslor tar jag med mig under hela veckan och gör det till den bästa veckan hittills i mitt liv, sen får veckan efter slå det mest hästlängder osv. 

Önskar er alla en fin vecka, ljus och kärlek! 

Ibland (nu de senaste dagarna) undrar jag om det var värt det för mig att läsa denna PT-kurs. Jag ångrar det verkligen inte, det är förmodligen mitt självförtroende som vacklar just nu. Jag vet att jag har känt liknande med andra kurser tidigare, liksom vad kan jag? Kan jag någonting? Jag känner att det är en nackdel för mig att jag inte varit så hemma i gymet tidigare, en nackdel att jag knappt kört basövningar tidigare. Nackdelar, nackdelar - jag har ingen erfarenhet. Visst, jag har lärt mig allt från grunden men just nu känns ALLT bara tomt... Det har runnit ut ur min kunskapsbank och jag minns ingenting? Är otroligt livrädd att mitt dåliga mående under hösten har påverkat denna kurs och det gör mig riktigt pissed off. Men samtsigt, man kan inte styra hur man mår. Och just nu är jag helt orkeslös. Förstår att det kanske inte är så peppande att läsa om det, men det här är min blogg och mitt klotterplank där jag ventilerar så i sådant fall kan man lämna hemsidan. Jag är livrädd att jag ska ha glömt allt och att jag varit för oeffektiv i mitt pluggande, men hur skulle jag kunnat gjort det annorlunda? Sova mindre än de dryga 5 timmar jag sov varje natt? Det är inte så konstigt att jag är så jävla trött när jag har såååå mycket sömn att ta igen. Jag blir opeppad av att det här har fått mig att må och att det är sjukt att man läser pm hälsa men själv är typ utbränd innan man ens kommit ut i yrkesliv. Jag orkar inte. Jag har några saker kvar att göra på denna kurs, men jag orkar inte och jag har NOLL motivation. När jag skrev att jag känt mig nere under hösten så är det inte bara skolan, utan det har liksom gått in i varandra. Inre faktorer som stressat mig och livets alla pusselbitar, men sen övergick det i att det blev skolan som fick mig att känna såhär. För jag fick liksom koll på de andra bitarna till viss del. Har jag tagit denna kurs i onödan? Jag vet att jag inte kommer att tycka det, men när man sätter sin egen hälsa i perspektiv så undrar man ju. Sömnproblem, stress, ekonomisk stress, utmattning, ångest, prestationsångest, minnesförlust, ytterligare koncentrationsproblematik. Men jag vet inte, det kanske bara är jag som har dålig KASAM just nu. Sen vet jag att mina jävla koncentrationsproblem ställer till det så in i helvete för mig. 

Men jag återkommer till frågan som då och då men några månaders mellanrum dyker upp - Vad är det som motiverar mig? Varför gör jag det jag gör?

Jag kan inte svara på det just nu, tyvärr. 

Årets första mil gick ju bra... Hehehe, blev inte ens en mil. 9:73 km, sedan fick jag kuta som en dåre till toan och där spydde jag! En riktig jävla kaskad-spya. Redan de första kilometrarna kände jag att jag hade mer eller mindre håll hela tiden. Jag kunde inte öka motståndet heller, försökte några gånger men då kändes det riktigt, riktigt tungt. Jag brukar springa på högre än det jag gjorde idag, utan problem. Men sen så började jag må illa som fan runt 9:50 något men tänkte att jag fortsätter (dum, jag vet) men sen dårå så small det. Antar att detta är på grund av hur jag har mått med utmattningen och att jag får inse att i vissa träningsformer så går det inte lika bra som innan. Har inte känt denna under andra träningspass. Men okej, jag hade nog inte tillräckligt med energi för milen heller. Men jag fick vänta sjukt länge med att äta och efter det fortsatte jag må illa. Blev lite orolig ett tag att jag höll på att bli magsjuk... Men eftersom jag fått behålla allt jag ätit efter så tolkar jag det som att det inte är så. Imorgon efter att jag har jobbat så ska jag gå på YOGA, det behöver jag. Imorgon ska jag jobba i receptionen på VK mellan 10:30-19:30 - är mitt första riktiga arbetspass och det ska bli sjukt kul! Måste också hinna plugga... Haha det går SEGT med det. ;-P ska göra ett försök nu! 

Jag känner verkligen att med allt jag har bakom mig samt min ålder, att jag är fanimej själv tills jag hittar han som ger mig rejäla fjärilar i magen och gör att jag endast har ögon för honom. Känns det inte så, ja då låter jag bli. Men det värsta är att när man beter sig på detta vis som jag beskrivit ovan så sårar man någon utan att vederbörande ens vet om att den blir sårad. Sen att man går runt så någon slags kung och tror att det aldrig ska komma fram heller... Det gör mig så jävla förbannad. 

Det var allt jag hade att säga idag! 

Ljus och kärlek! 

Det går så jäääävla bra för mig att återgå till studierna efter två veckors "uppehåll", lite för långt uppehåll kanske för mitt eget bästa... Näää, men visst, skitbra går det. NOT. Jag vill liksom inte, jag orkar liksom inte. Har inte skrivit ett ord på hela dagen. Och strax ska jag till frille och löpa sen spinna. Efter det ska jag gå dubbelt i repan sista två timmarna. Men ååååh, jag tror jag tog ut min sista energi i den där tentan innan jul, nu finns det inget kvar. Måste bara få ett ryck så kommer jag nog igång igen. Förhoppningsvis. 

Förövrigt verkar det vara en riktigt, riktigt stor trend att skaffa sig ett förhållande just nu. Överallt sker det och jag är här jag, forever alone. Är inte intresserad eller har känslor för någon och ingen är intresserad eller har känslor för mig. YOLO på den, blir snart femte hjulet vartän jag går... Jag får väl ta med mig Molgan. Jag längtar faktiskt efter att få bli sådär töntigt, gulligt kär. 

Bye! 

Ja, nu är det ett år och det känns så jäkla fantastiskt. Låter kanske klyschigt, men jag har faktiskt en känsla av att det kommer bli ett grymt år. Och Jag har rätt bra intuitition. ;-) jag tycker det började bra, som jag skrev sist så förlorade (söp bort) ju jag min väska. Jag hade verkligen en skithöst och sista droppen var att sakerna försvann, alltså jag ser ju små saker (stora också, såklart ännu mer) som att det finns finns en mening. Enligt mig tolkar jag min lilla tabbe som att nu är det nog, nu måste du försöka få kontroll igen. Sen så på nyårsafton runt 21 ringer det på dolt id och det är polisen som säger att de har min väska! Som pricken över i som kom de även till festen jag var på och lämnade den! Allting var kvar. :-) jag kände bara där och då att nu vänder saker och så inleddes mitt år. Awsome som fan. 

Men jag tänkte dra en liten summering av 2013 (allt jag kommer ihåg). 

Januari - I början av januari höll syrran och jag på att skriva klart den förbaskade B-uppsatsen. Slutet av januari åkte OVE på och det var dags för nollning. 

Februari - ibland kanske det blir så att "efter solsken kommer regn" för jävlar vilken influensa jag åkte på, det är det enda jag kommer ihåg från denna månad. Låg så fruktansvärt sjuk i 2,5 vecka... 

Mars - här började vårkänslorna att spira och det blev ännu härligare med att vi åkte till Playa del Inglés. Jag, syrran, farsan, Camilla, Rebecca och Emma åkte. Det var helt underbart att komma iväg efter en så lång vinter! 

April - ännu mera vårkänslor! Det var så fint väder. :) hade fältstudier och fick en större inblick gällande folkhälsofrågor. Sista april kom och det var pissväder och jag blev alldeles för full. 

Juni - Och så kom sommarlovet... Och även min semester. Skulle jobba som en dåre resten av sommaren. Här åkte jag, morsan och syrran till Arguineguin och det var så underbart. Så skönt att samma dag man får sommarlov bara åka iväg och det är så fruktansvärt vackert därborta. 

Juli - jobbade som en tok hela juli, på ICA, i princip varje dag. Så det blev inte så mycket färder någonstans. Men tycker jag hade mycket ledig tid ändå, det blev mycket sola och bada och en del flurran-besök, bland annat salsa-kvällar med Justina och några utgångar med morsan. 

Augusti - skulle ha jobbat lika mycket hela augusti med här fick jag min impingement-skada så jag blev sjukskriven... På gott och ont. Är fortfarande inte helt bra i axeln och det kommer ta tid. Men ärligt talat om jag hade jobbat ända in på skolstart så vettefan. Jag var i Hudiksvall och härjade med syrran och mackan, riktigt härlig stad med trevliga människor och frisk luft!