Sommarsjuk
Fy sjutton gubbar! Ligger i min säng, har legat här sedan jag vaknade vid 9. Är sjuker. Jag misstänkte att något var pågång med tanke på hur jag reagerade på alkohol i helgen. Där släppte lite av den ångesten, usch. Jag har haft ångest över hur full jag blev och vad som hände. Men säkerligen så hade jag detta virus i kroppen. Det kan även vara anledningen till att jag haft svårt att sova. Hursom så ligger jag med feber i sängen och persiennerna neddragna. På en sådan fin dag, hahaha! Nåväl, skulle ha jobbat ikväll men man hade ju kunnat bada på dagen annars. Jag har beställt en pizza också, är hungrig som en varg trots hettan och febern. Vill ha något fett som ger mig energi och orkar verkligen inte laga mat. Jag hoppas febern släpper snart. Det är maraton på söndag och jag vill även bada. Dagar som dessa känner jag mig ännu mer lycklig över att ha hela vinterhalvåret i värmen. Apropå värme så blir det eventuellt en sista minuten-tripp eller liknande i slutet av aug/början av sep med J & V. Behöver semester och ledighet innan jag drar.
Det är faktiskt inte så långt kvar! 2,5 månad ungefär. 1,5 till utbildningen i 2 veckor.
1 h
Jisses, man kan överleva en dag med endast 1 timmes sömn också. Var det på grund av fest? Eller var det på grund av att jag var uppe och hade sex hela natten? Ingendera. En natt med vrida och vända, vrida och vända... Fy fan. Det har blivit några sådan nätter senaste 2 veckorna. Jag känner inte att jag har all den sömn jag behöver. Även om jag lagt mig i tid när jag ska upp tidigt så har jag inte fått sömn. När jag börjar jobba tidigt på morgnarna har jag ibland svårt att sova. Just igår natt var en sådan natt. Jag blir stressad, ligger där och svettas... Vrider och vänder. Timmarna går och jag blir mer stressad av min uteblivna sömn. Inatt kollade jag faktiskt på klockan, vilket man inte ska göra. Då var klockan strax efter 3. Jaha, haha jag ska upp om 2 h, vad gör jag? Ska jag gå upp nu? Hungrig var jag också. Jag försökte somna om iallafall men gav upp vid 4:45. En knapp timme blev det. Men jag var ändock piggare än vad jag trodde jag skulle vara!
Skrattade mest på jobbet på morgonen och åt mig själv mestadels. Gick in och sprang 5K på löpbandet, vilket gick hur bra som helst?! Nästan PB. Sjukt med tanke på den extrema sömnbristen. Man orkar mer än man tror, men det är inget jag rekommenderar.
Efter jobbet gick jag ner på stan som en zombie med munnen öppen typ på grund av uttorkning. Kände mig berusad. Köpte en present och cyklade hem. Bytte om och cyklade till farmors nya fina lägenhet där vi firade henne lite för hon fyllde 70 år idag. Väldigt trevlig och god mat.
Sedan cyklade jag hem, pratade med frugan i luren en stund. Träffade på en vän utanför min lägenhet. Gick sedan in och nu ligger jag här. Döende trött men fortfarande vaken. Ska sova... Väntar på att katten har rastat klart sig själv och hoppar på handtaget för att han vill in. Har ställt klockan på 10 imorgon och hoppas innerligt att jag får sova så länge. Jag behöver verkligen ta igen massor av sömn. Jag har massor framför mig denna vecka som jag behöver vara utvilad för.
Godnatt!
Tre månader
För några dagar sedan var det exakt 3 månader kvar tills jag flyttar till paradiset. Men tiden går så fort och jag längtar. Jag längtar så himla mycket. Igår satt jag på mitt golv och lyssnade på musik och bara drömde mig bort. Förväntningar. Men jag har inte målat upp några bilder av hur det kommer vara, för jag har ingen aning. Jag tar det som det kommer. Och det kan bara bli fantastiskt tänker jag!
Jag njuter till fullo av att vara här i Sverige, av att ha avslutat studierna och av att jobba hela sommaren. Jag njuter av att mitt schema är så flexibelt och bra. Jag njuter av att kunna träna mycket. Jag njuter av svenska sommaren. Jag njuter av människorna jag älskar, vänner som familj. Jag kommer sakna alla därborta men känner mer än någonsin att inget riktigt håller mig kvar här. Det finns ingen eller inget som håller ett grepp om mig.
Jag vet helt ärligt inte om jag kommer komma tillbaka. Hehe, lätt att skena iväg... Men något säger mig att det kommer vara svårt att återvända. Men vad vet jag om det. Men dit jag ska är mentaliteten annorlunda och på så vis som jag uppskattar den.
Snart är det dags! :)
Livets delar
Balans. Vad är det egentligen? Enligt min mening tror jag att vi människor skulle bli mer lyckliga av att ha mer balans i våra liv. Det kan handla om att försöka få med alla delar från livets pussel. Självklart enligt varje individs uppfattning om hur detta pyssel ser ut. Det ser inte lika ut för alla. En del strävar efter familjelivet till varje pris, andra slår sig fram och gör vad som helst för att uppnå karriär. Hur vårt pussel ser ut påverkas av flera faktorer, så som bakgrund, erfarenheter och värderingar.
Jag har inte riktigt klart för mig hur mitt "perfelkta" livspussel ser ut. Det ändras lite då och då. Men jag försöker ha balans från olika delar. Basala saker som sömn och mat tycker jag att jag har relativt bra balans över. Jag prioriterar min sömn, men bortprioriterar inte annat. Nu har mitt liv sett ut så att jag kunnat få till min sömntytm riktigt bra. Jag mår dåligt om jag får för lite sömn, men jag anser att det går att kompensera för sömn (jag vet att säkra källor säger att man inte kan göra det). Men jag lyckas med det. Är jag trött så lägger jag mig ner och sover en stund, även om det bara är 20 minuter. Har jag fått dåligt med sömn en vecka så sover jag extra länge en dag och känner mig som ny människa igen. Jag har en relativt bra kosthållning, den är varken frenetiskt kontrollerad eller på så vis att jag äter exakt vad jag vill. Jag har förvisso fördelen att veta vad "bra kost" är genom min utbildning. Varför jag valt att sätta kaninögon för bra kost är för att det är så individuellt. I dagens samhälle är det ett relativt känsligt ämne också. Det finns så många olika ätstilar. Jag tror varje individ känner vad den mår bra av att äta. Sen behöver många hjälp med tips och råd, alla har inte koll.
Den sociala biten och balans; jag är väldigt social och kan bli sällskapssjuk. Men jag har även ett stort behov av egentid, där jag är helt själv och återhämtar energi och funderar. Det är mycket viktigt att ha balans där tycker jag.
Träning... Ja, där skulle väl många kanske säga att jag inte har balans mellan träning och återhämtning. Återigen där, man lär känna sin kropp och vad den behöver. Jag tror jag snittar på 6-7 pass i veckan. Vilket i vissa av mina kretsar är normalitet, i andra extremt mycket. Ibland blir det mer än så, dock blir det sällan mindre. Jag mår bra av att få köra slut på mig själv och känna hjärtat pumpa. Det finns många som köttar på i några veckor eller månader för att sedan vara relativt inaktiva samma tid. Obalans.
Fest och alkohol; hur går träning och fest ihop? Jag tror inte det gör det särskilt bra. Men det beror ju på varför du tränar? Är det för att förgylla tillvaron och för att du blir lycklig så fungerar det. Ska du bygga upp den "perfekta" kroppen för det yttres skull som så många gör eller tränar du på elitnivå så fungerar det inte. Men återigen, balans, det beror ju på vilka mängder du dricker och hur ofta. Jag älskar träning men jag gillar också att festa och bli salongs. Så gör båda delarna, men "festar" inte överdrivet mycket för så skulle jag må dåligt.
Att vara spontan eller kontrollerad.... Ja, det går ju inte alltid ihop det heller. Jag skulle nog kalla mig mer spontan än kontrollerad, trots att jag har kontrollbehov i vissa avseenden. Händer det något spontant som gör att mina planer försvinner ut ur ramarna så går inte min värld under.
Kärlek - i det här området kan jag inte uttala mig så värst mycket just nu. Det är ett komplicerat och underbart ämne som både kan höja upp, ge eufori, få en att känna sig som världens lyckligaste. Men det kan även krossa och förgöra. Kärleken är ett område i livet som man inte kan planera eller kontrollera. Kärlek kommer, kärlek går. Det är omöjligt att ha en romantiserad bild av hur det ska se ut. Man kan falla för någon man aldrig någonsin trott man skulle falla för. Man kan inte heller lova någon livslång kärlek. Kärleken till en annan människa kan ta slut. Däremot tycker jag man ska vara med någon som gör en lycklig och förgyller ens tillvaro. Där det finns personkemi, attraktion - fysisk så som själsligt. Där man delar både glädje och sorg och där man ger och tar. Det tycker jag känns rätt självklart.
Jobb och utbildning - så många människor gnäller på sitt jobb och hur tråkigt/dåligt/jobbigt de tycker att det är. Det komme aldrig att bli bättre av det. Då är det dags att agera. Arbete tar upp så stor del av livet och det är viktigt att man trivs med det man gör. Ingenting är gratis och vill man uppnå mål och drömmar så får man kämpa. Vissa mer än andra, men livet är heller inte rättvist. Tror man bara tillräckligt på sig själv så kan man klara vad som helst! Det är tufft att bryta upp och börja på en ny bana, men ack så utvecklande och spännande.
Ibland glömmer vi bort att stanna upp och bara se det mest fantastiska - hur bra vi faktiskt har det.
Such a night
"Well she's gone, gone, gone
Yes she's gone, gone, gone
Came the dawn, dawn, dawn
And my love was gone
But before that dawn
Yes before that dawn and before that dawn
Such a night"
Livet
Det är viktigt att bara stanna upp ibland och reflektera. Jag älskar att göra det och har gjort det till en vana. Det är som en meditation för mig. Jag är en person som tänker mycket, hela tiden, analyserar. Men samtidigt är jag en person som kan skita totalt i saker också. Fin kontrast, så länge det är balans i det.
Jag brukar lägga mig med lurar i öronen och lyssna på musik, all möjlig slags musik. Låtar som berör mig, låtar som berör med sin text, låtar som berör med toner och musik. Ibland på språk som jag inte förstår. Ibland språk som jag med stor sannolikhet kommer att tala relativt flytande om ett år. Huvudsaken är att låtarna ger mig en känsla.
Apropå det, jag har ju glömt att skriva här att... JAG FICK JOBBET! :-) men de flesta som läser här vet redan det. Även random folk kan ha sett det på boken. Jag är så lycklig och det är en speciell känsla när ens drömmar går i uppfyllelse! Något man alltid velat göra. Så satt jag där i mars och skickade en ansökan - 2 månader senare är jobbet mitt. Och om 4 månader befinner jag mig på plats. Vart det blir ska bli spännande att få veta så småningom. Det spelar mig ingen roll, men har önskar Grancan eller Teneriffa. För att jag älskar de öarna och kulturen, men även för chansen att bredda på spanskan. Men först ska jag njuta till fullo av den svenska sommaren. Först ska jag njuta av att ta examen, en sak i taget. På torsdag är det över, 3,5 år på högskolan. 210 hp senare. I made it!
Sen blir det 2 veckor på Mallis i september för utbildning av alla pass jag ska leda i värmen. Det ska bli så himla roligt! Dessutom längesedan jag var på Mallis, har inte varit där sedan '04, 10 år sedan ju. Någon stans däromkring fyller jag 28 barre också.
Jag älskar mitt liv just nu, jag har så mycket fint här och nu. Och så mycket fint att se fram emot. Jag får nog säga att det är min bästa tid som är här, och jag som var rädd för att bli äldre... ;-) allt blir ju bara bättre med åren.
Nu ska jag nog ta och sova och det ska bli underbart! Godnatt säger jag med en stor dos fred och kärlek.
Give me an answer
Nu... För en vecka sedan mådde jag illa inför intervjun på onsdagen. Idag mår jag ännu mer illa, för att jag väntar på svar. Det är en evig lång väntan och tankarna skenar iväg. Jag tänker och tänker och samma tankebana går bara runt som en cirkel. Det är jättejobbigt. Jag har svårt att koncentrerar mig, värre är det också att jag har hemma-pluggdagar själv.
En tanke var att jag kanske behöver öva på min tålmodighet, men jag tycker jag har gjort det mycket på senaste. Så det skulle kunna räcka nu. Men icke! Behöver tydligen öva mer... Känslorna går mellan glädje, förhoppning, tro, rädsla, irritation och vankelmod.
GE MIG ETT SVAR NUUUUUU!!!!!!
Väntan
Alltså denna väntan... Det kommer bli en lång vecka. Jag vill veta nu!!! Får hjärtattack varje gång det kommer ett mail, men ännu har jag inte hört något. Förra gången fick jag vänta i 9 dagar, på onsdag har det gått en vecka. Åh, tänk om jag ändå kunde få svar nu! :-)
Fortsätter vänta...
Närhetens mysterium
En del människor är så märkliga. De öppnar upp sig, är väldigt utömmande på sig själva och engagerar sig i att få någon slags förståelse. Absolut inget fel i det, jag tycker det är härligt med människor som öppnar upp sig. Jag är själv väldigt öppen som person. Däremot kanske jag inte lägger fram 120% de första gångerna man ses, jag vill liksom känna in och känna av personen. Men en del, de kör på i full fart, nästan så man får huvudvärk av alla energier. Sedan tar de avstånd. Alltså? Hahahahaha, är det inte lite makabert det? Sitta där och blotta sig själv och sedan låtsats som att det regnar. Jo men visst, funkat det för folk så funkar det. Men det gör det svårt för mig att ta människan på allvar, samt svårt att ta till mig folks inre tankar i framtiden. För jag, personligen sitter inte och öppnar upp mig för någon jag inte tänker förtälja djupare diskussioner och samtal med. Det är endast slöseri med energi.
Jag tolkar det samtidigt som rädslor. En rädsla för att vara för nära andra människor. Det kanske är skönt att få vara det för en kort sekund, för att sedan kapsla in sig själv igen. Vad vet jag, endast min tolkning.
Kvällspepp <3
Rubrik
Två långa dagar senare och jag ligger i sängen under täcket. Jag är så förbannat trött! Har gått upp innan 06:00 nu två dagar för att prestera. Känns som jag ligger back med 20 h sömn, minst. Fick fokusera som satan idag på opponeringen för att inte somna när jag lyssnade på de andras opponeringar. Jag får nästan panikkänslor av det, skulle jag stängt ögonen skulle jag ha somnat. Jag är som bekant väldigt trött på grund av allergin (även om den varit rätt mild denna vecka). Nåväl, imorgon får jag sovmorgon och ska sova tills jag är mätt på sömn.
Jag väntar på mail, och jag väntar och väntar och väntar... Rätt så otåligt också. Kollar mobilen var tionde minut typ! Jag hoppas det efterlängtade mailet kommer imorgon, der skulle vara så passande innan helgen. Jag har redan börjar planera nämligen.
Illusioner. Jag tänker på något helt annat nu och byter ämne. Hur fel ens illusioner kan vara, för att sedan visa sig vara helt rätt. Man måste vara på sin vakt och inte köpa allt man ser och hör på en gång. Det har jag lärt mig för längesedan, men i stundens hetta kan det lätt glömmas bort. Jag känner bara nej, nej, nej och återigen nej. Men inte bara därför, jag kan bara helt enkelt inte längre. Jag varken vill eller kan, men det är endast en frysningstid som kommer att tina upp när jag vill att det ska göra det. Jag är bara ärlig med mig själv och tillåter mig känna det jag känner - frihet. Det är min favoritkänsla just nu och jag tänker inte ändra på det. För jag vill inte.
I helgen tänker jag spä på folks förutfattade meningar och enkelspåriga antaganden. Även det - för att jag kan.
Statistik
Oj, oj vilken markant ökning i sidovisningar samt unika besökare! Så kan det bli när man länkar på fejjan. Spännande, men jag undrar ju förstås vilka det är som sitter bakom skärmen/iPhonen och läser. :-)
Nu har jag just läst 30 sidor C-uppsats som jag och Karolina som jag skriver med ska opponera på. Det blev en lång dag, men tur är väl det så hann jag inte tänka så mycket på morgondagen. Vi får väl se om jag kommer kunna sova... Men jag känner mig rätt så jordad just nu så det kommer gå bra.
Come what may
Jag mår lite illa just nu. På grund av nervositet, det är en äcklig men samtidigt härlig känsla. Var bara tvungen att stanna upp lite och reflektera, jag tycker tiden bara svischar förbi. Var det inte igår jag bestämde mig? Nej, det var tydligen två månader sedan. Ibland känner jag att jag inte hinner med mitt eget tempo. Det här är något jag funderat på länge, till och från i flera år. Jag känner till 110 % att jag är redo, men ändå hinner jag inte med på något vis. Svårt att förklara, rädsla kanske. Jag försökte gråta en skvätt för då brukar jag känna mig lugnare efteråt. Men jag har svårt för att gråta numera, på något vis är jag väldigt distanserad till mina känslor. Samtidigt som känslorna ligger utanpå hjärtat typ, jag vill så mycket.
Men nu är dagen snart här (imorgon) då det avgörs kan man säga. Och det skrämmer mig men gör mig också upprymd. Jag är tacksam för att dessa känslor kommer idag och inte imorgon, för jag vet att när jag känner såhär dagen innan så brukar jag vara tvärlugn när det väl gäller.
Det kom till mig igen också att om knappt en månad tar jag examen. Vart tog 3,5 år vägen? Och hur mycket har inte hänt under dessa år? Hittills är det väl den största personliga resan, men det kommer komma större resor. Märklig känsla, något som funnits 24/7 kommer att försvinna. Blir det frihet då? Nej det tror jag inte, det kommer komma annat. Men jag kommer känna mig väldigt stolt! Jag ska verkligen ge allt imorgon och kamma hem det här, för jag har bestämt mig.
Jag tror jag känner mig lite lugnare till mods nu när jag fått skriva av mig.
Stripes
Det är så sjukt, jag sitter just nu och skriver en rätt så betungande uppgift. Den är betungande för att ämnet berör ett område i mitt liv som jag helst inte vill fördjupa mig i och riva upp en söndagskväll. Vill bara att uppgiften ska bli klar, även om jag bearbetat det och är 100 % hel så berör det ändå på ett obehagligt sätt. Inte att prata om det, men just att skriva. Det känns som att vissa ord blir till narr. Men iallafall, så började jag tänka och fundera som vanligt. Tänkte på tiden och livet i allmänhet och så började jag tänka så som man ibland gör - vad gör jag om ett år och hur ser mitt liv ut då? Så som jag ser det nu så kan det se ut på två olika sätt (enligt min planering) eller så ser det totalt annorlunda ut än hur jag föreställer mig det. Det är ju både fantastiskt och skrämmande med livet, att man inte vet. Vad kan man planera egentligen? Men då vände jag perspektivet och tänkte - vad är annorlunda nu i mitt liv från denna dag för ett år sedan? Många aspekter, många händelser och i princip nästan allt. Fast många delar kvarstår. Jag skulle säga att jag är en annan person men med samma personlighetsdrag som förra året. Jag har valt att finslipa de delar jag gillar och arbeta bort de delar jag ogillar. Jag skulle nog säga att ett år tillbaka från idag är mitt mest händelserika år, på det personliga och utvecklande planet. Jag var tvungen att kolla i min almanacka och så mindes jag vad jag gjorde förra året och hur jag mådde. Det var en början på något nytt och det gör mig oerhört lycklig att det blev som det blev. Att äntligen bryta destruktiva mönster och kliva ur en försjunken bubbla. Hur man kan sitta här idag och le över hur makabert det ändå är. 
Be så ska du få
Paniken uppstod en sväng igår kväll, det här med framtiden... Jag har inte tänkt så mycket på det de senaste veckorna. Sådär är det, jag är stressad över det och tänker mycket på det under en period, sedan lyckas jag hitta ett lugn. Men efter ett tag så kommer det smygandes på igen, men det är ju för att jag inte har någon aning om vad som ska hända. Lite lösa planer bara, väldigt lösa planer. Men som tur är så har jag jobbat stenhårt på mina stressproblem så jag har ett lugn även om jag är orolig. Det som har hjälpt mig att sluta stressa är faktiskt vetskapen om att allt löser sig, även om det kan verka naivt. Men jag måste, jag skulle inte klara av att hamna där jag en gång varit gällande min stress. Men faktiskt är det ju så att fram tills nu, just denna stund när jag sitter här och knappar på tangenterna så har allt löst sig. Jag sitter ju här, jag lever och allt är bra. Men det är självklart rätt så stressande att inte veta vad man ska göra, rent ekonomiskt i alla fall. Men som sagt, det löser sig på något sätt! Affirmationer fungerar rätt så bra har jag märkt och "be så ska du få" fungerar i de flesta fall för mig. Det gäller att bestämma dig för vad du vill ha så kommer det till dig. Man får ju självklart hjälpa till på vägen.
Den senaste veckan har jag haft lite skrivtorka med plugget. Jag har inte haft någon lust eller ork, vilket resulterar i något slags racer-skrivand kommande dagar. Det tycks vara så jag vill ha det, allt eller inget. Men helt ärligt så känns det bara som att jag väntar på att det ska bli den 5:e juni. Den stora dagen. Jag undrar om det kommer kännas tomt dagen efter? Förmodligen kommer jag inte ens reflektera över det eftersom jag ska springa Ekebyloppet samt ha examensfest på kvällen.
Jag kan ändå inte låta bli att känna att hela mitt liv just nu där jag befinner mig är ett enda stort äventyr. Jag känner mig pirrig varje dag över framtiden, men lever ändå varje dag för den dagens skull. Och att leva kan också vara att tillåta sig att inte göra någonting vissa dagar, att inte ha någonting inbokat. När de flesta dagar alltid är fulla så är det skönt att ha återhämtningsdagar emellanåt.
Sunshine
Ny vecka! Avslutade förra veckan med detta motto....
... Och fortsätter på samma spår även denna vecka.
... Och fortsätter på samma spår även denna vecka.
Måndagen började med ett besök på högskolan i Gävle, dit jag numera nästan aldrig åker längre. Och det kvarstår endast tre gånger till att åka dit. Lyckorus på den! Alltså riktigt, riktigt lyckorus!!! Jag är så lycklig att det snart är över så ni förstår inte. Jag vet att jag förmodligen kommer att sakna det också, men mest kommer jag nog bara tycka att det är skönt. Förmodligen återvänder jag till skolbänken så småningom, om några år. Antingen för en master eller sjuksköterskeprogrammet. Vi får se vart jag hamnar efter examen först och främst helt enkelt. :) Dessa kvarstående veckor blir relativt intensiva, C-uppsatsen ska bli klar, samt att jag ska slutföra en annan kurs vilken jag gjorde ett uppehåll i av personliga skäl. Det är längesedan, hösten 2011 men nu jävlar ska det bli klart. Jag ska gå ut från programmet och jag ska vara klar. Helt klar. Det skulle kännas vanskligt att något liggandes kvar.
Mhm, helgen som gick var innehållsrik och svischade förbi. Nästa helg kommer bli likadan och jag längtar.
TRÄNINGSABSTINENS!
Jo tack!!!!!
Har inte tränat sedan i lördags pga denna förkylning. Såklart inte eftersom att jag är sjuk, men nu har jag abstinens som fan trots att jag känner mig sämre idag. Blir stressad, vill ha mina må-bra endorfiner! Har spinning-abstinens. Nåväl jag tänker vänta tills jag är frisk, min förhoppning är att jag kan träna på fredag för då har jag bokat in mig på spinning. På lördag och söndag också, så hoppas jag kunna leda mitt pass på lördagen med.
Men måste som sagt bli helt frisk, nästa vecka och veckan efter det är det långa pass på ingång. Nästa fredag 18/4 är det dags för 3-timmars triathlon igen. :))) och lördagen efter 26/4 är det 5-timmars marathonspinning! :)))) längtar som sjutton!
Ligger i sängen och väntar på att bli frisk, hade tänkt gå till Apoteket, lite stuff jag behöver men har inga krafter.
Tjing! 
Boom
Luftslottet som sprängdes.
Igen.
Åter igen, och igen och igen och igen och igen.
Måste sluta leka i sandlådan, jag är så redo nu för det som väntar - och det ska gå vägen, hela vägen.
Listan kan göras lång
SAKER SOM SKRÄMMER MIG JUST NU
- framtiden
- examen i juni
- tisdag 14:00
- min stora omotivation till C-uppsats
- att fler folk ska fråga vad man skriver om
- att ytterligare en människa ska fråga "om man går hälsopedagogiska programmet, vad blir man då?
- hur snabbt min hjärna omprioriterar vad som är viktigt
- hur snabbt det kan gå att inte känna någonting
- hur lång tid det kan ta att inte känna någonting
- vem ska ta katterna?
- den ekonomiska framtiden
- att jag har glömt bort allt jag lärt mig under utbildningen samma sekund som examen är här
- att jag aldrig mer kommer känna som jag en gång gjort
- att jag aldrig kommer hitta en karl på samma mentala nivå som mig själv
- att fylla 28 år
- att tiden går så sjukt fort och att jag ska glömma bort att njuta i stunden
- beslut
Så, där har nu lite av min ångest-lista!
Passar väl ypperligt såhär en söndags-afton :)
Flow
Shit is going down...!
Det är så mycket på gång just nu att jag vet inte om jag ska spy eller skratta... Alltså spy isåfall av nervositet typ. Men det är bra nervositet. Hela min framtid kan avgöras nästa vecka, så mycket kan jag säga. Och jag kan fortfarande inte fatta att jag gjort/gör detta. Så jävla häftigt! Sen är det massa annat som händer också förutom det. Jag väljer att bara go with the flow. :-)
Nu ska jag tillbaka till min fantastiska bubbla!
Och saker och ting i helgen blev succé, det går bra nu!
