lindalinda

Det är så sjukt, jag sitter just nu och skriver en rätt så betungande uppgift. Den är betungande för att ämnet berör ett område i mitt liv som jag helst inte vill fördjupa mig i och riva upp en söndagskväll. Vill bara att uppgiften ska bli klar, även om jag bearbetat det och är 100 % hel så berör det ändå på ett obehagligt sätt. Inte att prata om det, men just att skriva. Det känns som att vissa ord blir till narr. Men iallafall, så började jag tänka och fundera som vanligt. Tänkte på tiden och livet i allmänhet och så började jag tänka så som man ibland gör - vad gör jag om ett år och hur ser mitt liv ut då? Så som jag ser det nu så kan det se ut på två olika sätt (enligt min planering) eller så ser det totalt annorlunda ut än hur jag föreställer mig det. Det är ju både fantastiskt och skrämmande med livet, att man inte vet. Vad kan man planera egentligen? Men då vände jag perspektivet och tänkte - vad är annorlunda nu i mitt liv från denna dag för ett år sedan? Många aspekter, många händelser och i princip nästan allt. Fast många delar kvarstår. Jag skulle säga att jag är en annan person men med samma personlighetsdrag som förra året. Jag har valt att finslipa de delar jag gillar och arbeta bort de delar jag ogillar. Jag skulle nog säga att ett år tillbaka från idag är mitt mest händelserika år, på det personliga och utvecklande planet. Jag var tvungen att kolla i min almanacka och så mindes jag vad jag gjorde förra året och hur jag mådde. Det var en början på något nytt och det gör mig oerhört lycklig att det blev som det blev. Att äntligen bryta destruktiva mönster och kliva ur en försjunken bubbla. Hur man kan sitta här idag och le över hur makabert det ändå är.