lindalinda

Igår dårå så tror jag att jag gick in i väggen. Iallafall millimetrars millimeter ifrån. Dagen började ju som sagt bra med en massa pepp och boost. När jag kom hem så fick jag sådant påslag. Alltså sedan en tid tillbaka så känner jag inte min egen stress, den har acklimatiserat sig så väl i min kropp och knopp att det är en del utav mig. Livsfarligt, jag vet. Detta upptäckte jag för drygt två veckor sedan då vi hade avslappningsövningar i skolan. Där och då, när jag gick in i ett lugn så kände jag hur fruktansvärt hög pulsen var. Det här skrämmer mig lite, jag känner mig så hjälplös och fast jag har kunskap och medel till att reducera min stress så fungerar det inte riktigt i praktiken. Det bli liksom lite motsägelsefullt kan jag tycka när man läst iallafall minst 45 hp inom stress och ganska så djupgående inom ämnet, att man själv är där. Men det är ju så för de flesta studenter, tyvärr. Det som är till nackdel för mig är mina koncentrationsproblem, detta leder till att jag i vissa fall tar längre tid på mig att slutföra en uppgift än vad andra gör. Det handlar inte om att jag är oengagerad eller har brist på kunskap, det handlar helt enkelt om att jag inte kan koncentrera mig. Hade jag inte haft det problemet hade jag kanske haft straight A's genom hela utbildningen för jag tycker att jag har skallen för det.