Analys av studerandet typ ...
Har länge undrat vid en del tillfällen om jag ens ska plugga? Jag vill ju det & jag går denna utbildning för att jag vill det & ämnena intresserar mig. Men ändå kommer jag ibland inte till skott med vad jag ska göra. Jag börjar då att undra, varför finns det inget krut i mig? När jag tycker det är intressant? Ibland får jag inte ett skit gjort fast tiden är avsatt till att plugga. Fan om man var på en arbetsplats skulle man inte kunna lalla runt och inte göra nåt. Men oftast får jag sakerna gjorda iallafall om inte i sista stund. Ibland brinner det som fan i arslet och jag är supereffektiv. Och får bra betyg. Inland gör jag halvhjärtatade insatser och blir godkänd, men kan känna att, ska jag bli godkänd när det inte var helhjärtat? :/
Har kommit fram till följande
- utbildningen håller inte alla mått, är för mkt hattande och hoppande mellan kurserna att man inte får någon helhet.
- de flesta kurserna är rätt slappa (förutom eximinationsuppgifterna). Skulle behöva "måste" vara där oftare, då åker jag dit.
- när jag började var det träning & kost jag brann för. Ville bli PT. En bit in i utbildningen kom mitt intresse mer att falla på den psykiska ohälsan och beroendfrågor. Nu vet jag inte, vill nog kanske gå PT till hösten ändå. Jag valde pedagogik att få en examen i och jag gillar verkligen pedagogik men jag kommer på mig skälv med att reagera och lyssna lite extra så fort det nämns nåt om fysisk aktivitet på föreläsningarna.
Hur som, är jävligt less på min slappa inställning till pluggandet och att jag är så jävla snäll mot själv (fast eg. det är hundra björntjänster) & låter mig skjuta upp, jag var ju ändå så trött eller hade så ont i huvudet....
Skärpning för i helvete Jansson!
