lindalinda

Jag har inte riktigt klart för mig hur mitt "perfelkta" livspussel ser ut. Det ändras lite då och då. Men jag försöker ha balans från olika delar. Basala saker som sömn och mat tycker jag att jag har relativt bra balans över. Jag prioriterar min sömn, men bortprioriterar inte annat. Nu har mitt liv sett ut så att jag kunnat få till min sömntytm riktigt bra. Jag mår dåligt om jag får för lite sömn, men jag anser att det går att kompensera för sömn (jag vet att säkra källor säger att man inte kan göra det). Men jag lyckas med det. Är jag trött så lägger jag mig ner och sover en stund, även om det bara är 20 minuter. Har jag fått dåligt med sömn en vecka så sover jag extra länge en dag och känner mig som ny människa igen. Jag har en relativt bra kosthållning, den är varken frenetiskt kontrollerad eller på så vis att jag äter exakt vad jag vill. Jag har förvisso fördelen att veta vad "bra kost" är genom min utbildning. Varför jag valt att sätta kaninögon för bra kost är för att det är så individuellt. I dagens samhälle är det ett relativt känsligt ämne också. Det finns så många olika ätstilar. Jag tror varje individ känner vad den mår bra av att äta. Sen behöver många hjälp med tips och råd, alla har inte koll. 

Den sociala biten och balans; jag är väldigt social och kan bli sällskapssjuk. Men jag har även ett stort behov av egentid, där jag är helt själv och återhämtar energi och funderar. Det är mycket viktigt att ha balans där tycker jag. 

Träning... Ja, där skulle väl många kanske säga att jag inte har balans mellan träning och återhämtning. Återigen där, man lär känna sin kropp och vad den behöver. Jag tror jag snittar på 6-7 pass i veckan. Vilket i vissa av mina kretsar är normalitet, i andra extremt mycket. Ibland blir det mer än så, dock blir det sällan mindre. Jag mår bra av att få köra slut på mig själv och känna hjärtat pumpa. Det finns många som köttar på i några veckor eller månader för att sedan vara relativt inaktiva samma tid. Obalans. 

Fest och alkohol; hur går träning och fest ihop? Jag tror inte det gör det särskilt bra. Men det beror ju på varför du tränar? Är det för att förgylla tillvaron och för att du blir lycklig så fungerar det. Ska du bygga upp den "perfekta" kroppen för det yttres skull som så många gör eller tränar du på elitnivå så fungerar det inte. Men återigen, balans, det beror ju på vilka mängder du dricker och hur ofta. Jag älskar träning men jag gillar också att festa och bli salongs. Så gör båda delarna, men "festar" inte överdrivet mycket för så skulle jag må dåligt. 

Att vara spontan eller kontrollerad.... Ja, det går ju inte alltid ihop det heller. Jag skulle nog kalla mig mer spontan än kontrollerad, trots att jag har kontrollbehov i vissa avseenden. Händer det något spontant som gör att mina planer försvinner ut ur ramarna så går inte min värld under. 

Kärlek - i det här området kan jag inte uttala mig så värst mycket just nu. Det är ett komplicerat och underbart ämne som både kan höja upp, ge eufori, få en att känna sig som världens lyckligaste. Men det kan även krossa och förgöra. Kärleken är ett område i livet som man inte kan planera eller kontrollera. Kärlek kommer, kärlek går. Det är omöjligt att ha en romantiserad bild av hur det ska se ut. Man kan falla för någon man aldrig någonsin trott man skulle falla för. Man kan inte heller lova någon livslång kärlek. Kärleken till en annan människa kan ta slut. Däremot tycker jag man ska vara med någon som gör en lycklig och förgyller ens tillvaro. Där det finns personkemi, attraktion - fysisk så som själsligt. Där man delar både glädje och sorg och där man ger och tar. Det tycker jag känns rätt självklart. 

Jobb och utbildning - så många människor gnäller på sitt jobb och hur tråkigt/dåligt/jobbigt de tycker att det är. Det komme aldrig att bli bättre av det. Då är det dags att agera. Arbete tar upp så stor del av livet och det är viktigt att man trivs med det man gör. Ingenting är gratis och vill man uppnå mål och drömmar så får man kämpa. Vissa mer än andra, men livet är heller inte rättvist. Tror man bara tillräckligt på sig själv så kan man klara vad som helst! Det är tufft att bryta upp och börja på en ny bana, men ack så utvecklande och spännande. 

Ibland glömmer vi bort att stanna upp och bara se det mest fantastiska - hur bra vi faktiskt har det.