lindalinda

Paniken uppstod en sväng igår kväll, det här med framtiden... Jag har inte tänkt så mycket på det de senaste veckorna. Sådär är det, jag är stressad över det och tänker mycket på det under en period, sedan lyckas jag hitta ett lugn. Men efter ett tag så kommer det smygandes på igen, men det är ju för att jag inte har någon aning om vad som ska hända. Lite lösa planer bara, väldigt lösa planer. Men som tur är så har jag jobbat stenhårt på mina stressproblem så jag har ett lugn även om jag är orolig. Det som har hjälpt mig att sluta stressa är faktiskt vetskapen om att allt löser sig, även om det kan verka naivt. Men jag måste, jag skulle inte klara av att hamna där jag en gång varit gällande min stress. Men faktiskt är det ju så att fram tills nu, just denna stund när jag sitter här och knappar på tangenterna så har allt löst sig. Jag sitter ju här, jag lever och allt är bra. Men det är självklart rätt så stressande att inte veta vad man ska göra, rent ekonomiskt i alla fall. Men som sagt, det löser sig på något sätt! Affirmationer fungerar rätt så bra har jag märkt och "be så ska du få" fungerar i de flesta fall för mig. Det gäller att bestämma dig för vad du vill ha så kommer det till dig. Man får ju självklart hjälpa till på vägen.

 

Den senaste veckan har jag haft lite skrivtorka med plugget. Jag har inte haft någon lust eller ork, vilket resulterar i något slags racer-skrivand kommande dagar. Det tycks vara så jag vill ha det, allt eller inget. Men helt ärligt så känns det bara som att jag väntar på att det ska bli den 5:e juni. Den stora dagen. Jag undrar om det kommer kännas tomt dagen efter? Förmodligen kommer jag inte ens reflektera över det eftersom jag ska springa Ekebyloppet samt ha examensfest på kvällen.

 

Jag kan ändå inte låta bli att känna att hela mitt liv just nu där jag befinner mig är ett enda stort äventyr. Jag känner mig pirrig varje dag över framtiden, men lever ändå varje dag för den dagens skull. Och att leva kan också vara att tillåta sig att inte göra någonting vissa dagar, att inte ha någonting inbokat. När de flesta dagar alltid är fulla så är det skönt att ha återhämtningsdagar emellanåt.